Varje vecka träffar jag ett trettiotal människor för att tillsammans hitta deras unika svar på frågan.

Det finns vissa saker som verkar gälla för alla. Att må bra handlar mycket om att återställa en förlorad balans och reglera vårt moderna överflöd: överflöd av bekvämlighet, mat, underhållning och stimulans gör att vi får ont, tappar kontakten med vår kropp och får svårt att styra vår uppmärksamhet som vi vill.

Balans handlar om att ständigt återfå den efter vi förlorat den. En lindansare går inte spikrakt över sitt rep utan gör ständigt små regleringar i sin hållning för att återfå balansen. Ju oftare vi återtar vår balans desto snabbare och mer precisa blir våra korrigeringar – och till slut ser det lätt ut.

Rörelse, kost och psykologi är likt tre pelare som balanserar vårt välbefinnande.

Kost – det mest personliga

Kost är det mest personliga – det vi kan lära oss minst från andra om. Under årens lopp har jag hittat vad jag mår bäst av; resten jag äter ser jag som underhållning. Ofta lite för mycket. Giftet avgörs av dosen; ständigt balanserar vi mellan för mycket och för lite.

Rörelse – mer än träning

När fysisk aktivitet nämns tänker de flesta på träning, när träning nämns tänker de flesta på något jobbigt. Men vi människor är inte gjorda för att träna och göra jobbiga saker när vi inte behöver det. Tvärtom är vi programmerade att konservera vår energi.

Vi är utvecklade i en miljö där rörelse var en del av vår vardag – inte bara promenader, löpning, styrketräning eller yoga. Vi är utvecklade för att röra oss i en tredimensionell omgivning med hinder överallt, utan stolar och bord. Närmaste exempel är ett litet barn som klättrar, kryper, hoppar och sitter på en uppsjö sätt.

Uttrycker vi inte kroppens potential att röra sig växer bindväven kring våra leder ihop och vi förlorar till slut förmågan att röra oss på ett naturligt sätt. Det krävs inte alls mycket för att bibehålla rörelseförmågan livet ut – bara några minuter om dagen.

Psykologi – att styra uppmärksamheten

Att finna vad vi vill uppnå i livet, att ständigt försöka agera i enlighet med vår värderade riktning och reglera vår uppmärksamhet – så att vi tänker, känner och relaterar till andra på ett sätt som är i linje med de ideal vi vill leva efter. Det är psykologi för mig.

När vi arbetar med detta på mottagningen finner vi ständigt en uppsjö fenomen att förstå, balansera och reglera – och upptäcktsfärden tar aldrig slut.